Inlägg märkta ‘Kött & charkkunskap’

Filé, karré, biff och entrecote. Vanliga styckdetaljer som är relativt lätta att tillaga och som de flesta känner till. Det finns dock en hel del andra detaljer som kan vara värda att titta lite extra på. Det är köttbitar som normalt används till färs, charkråvara eller går på export men som med lite kunskap och tålamod kan bli fantastiska maträtter. Att priset ofta är lågt är ju inte heller så dumt. Jag kommer under hösten att presentera lite mer udda detaljer och hur man kan tillaga dem. Vissa kan vara svåra att få tag på men borde kunna gå att kunna beställa via din butik.

Först ut är njurtappen. Njurtappen heter hanger steak eller butcher’s steak på engelska, det senare eftersom slaktaren ofta behöll denna bit för sig själv. På franska heter detaljen onglet, ett namn som används även på svenska. Njurtappen sitter mellan lungorna och håller ihop ett antal organ inne i kroppen. Det finns bara en njurtapp per djur till skillnad från de flesta andra detaljerna som finns i dubbla uppsättningar. Njurtappen är en muskel som får arbeta mycket och har en kraftig smak, nästan lite som viltkött med en smak som påminner om mjölk eller smör.

Njurtappen går utmärkt att grilla eller steka hel, kryddad med bara salt och peppar. Se till att den inte grillas för snabbt och att den blir i alla fall rosa och inte helt genomstekt. Ge köttet en fin yta på hög temperatur eller i stekpanna och låt det sedan gå klart i ugn på låg temperatur eller över indirekt värme. Önskvärd innertemperatur är mellan 60 och 65°C. Som man kan se på bilden delas muskeln av en tjock hinna och muskeltrådarna går snett mot mitten. Lättast är därför om man delar köttbiten längs med hinnan och skär tunna sneda skivor rakt över muskeltrådarna. Servera köttet med tillbehör som passar till grillat eller till exempel en salsa verde

15 juli, 2010

Flintastekens historia

Flintasteken är en av de mest populära grillprodukterna i Sverige och har blivit lite av en klassiker efter ungefär 30 år i butikerna. Många tror att flintasteken är en produkt på neråtgående men faktum är att det aldrig har sålts så mycket flintastek som nu. Förra året såldes omkring två miljoner flintastekar. Om man räknar med att högsäsongen är juni till augusti betyder det att ca 22000 flintastekar läggs på svenska grillar varje kväll under sommaren.

Flintasteken kom från början från Västervik i slutet på 70-talet och kallades då för rysstek. Steken kom till eftersom man ville få avsättning för skinkor även under sommartid. Skinkan sågades rakt över alla muskler vilket mötte kritik eftersom många ansåg att man skulle stycka anatomiskt och ta tillvara på varje muskel för sig.

Ryssteken blev ingen större hit och var på väg att läggas ner men ett namnbyte inspirerat av familjen Flintstones i början av 80-talet blev succé och försäljningen tog fart. Flintasteken har länge varit den största färdigmarinerade grillprodukten på marknaden men förra året gick faktiskt grillspjutet förbi. Grillspjutet är en marinerad kotlettrad som delats på längden vilket ger en lång filéliknande köttbit.

Ibland kan det hända att kött skimrar i grönt eller i regnbågens färger. Skimret som uppstår beror på att köttfibrerna inte skurits rakt av utan lite snett. Ljuset bryts lite annorlunda på den individuella fibern och ger upphov till färgskimret. Det är alltså ett ljusfenomen och påverkar inte köttets kvalitet.

Det händer ibland att köttfärs behåller sin rosaröda färg trots tillräcklig värmebehandling. Det kan finnas flera orsaker till detta.

Köttets pigment myoglobin kan förekomma i flera olika kemiska former som ger den färdiga produkten olika färg. Normalt oxideras pigmentet vid värmebehandling och blir då gråbrunt. I vissa fall förblir pigmentet i en reducerad form även efter värmebehandling och köttprodukten får då en rosa färg. Köttets pH-värde spelar stor roll här även om andra faktorer också har betydelse. Rosafärgning har också förkommit vid inblandning av potatismospulver i färs. Potatismospulver innehåller askorbinsyra som också kan verka reducerande på pigmentet.

Färgen kan också uppstå om man blandar färsen med exempelvis kål eller lök. Många grönsaker innehåller nitrat naturligt som i sin tur kan omvandlas till nitrit. Nitritet reagerar sedan med köttets pigment vilket gör att den rosa färgen stabiliseras.

Genomstekt köttfärs som är rosa är inte farlig att äta. Det är bara en förändring av produktens utseende som inte påverkar vare sig smak eller näringskvalitet. Vill man vara säker på att köttfärsen är genomstekt kan man lätt kontrollera det med en termometer som då skall visa över 70°C.

 

På Scan är vi alla nöjda med att det så kallade köttklistret blev nerröstat i Europaparlamentets miljöutskott. En köttbit är en köttbit och grytbitar är grytbitar. Så tycker vi det ska förbli. Trombin, som klistret heter, skulle dessutom klassas som en tillsats. Tillsatser som är onödiga ska vi låta bli. Trenden eller snarare talesättet att kunden har alltid rätt eller att det är konsumententbehovet som styr vår tillverkning är hetare än någonsin.  Det finns knappast någon konsument som önskar ihopklistrade köttbitar när man bespetsar sig på en härlig svensk biff.

Kan man frysa våra färska varor och hur länge håller de? Detta är relativt vanliga frågor till oss på matforum. Svaret på den första frågan är ja, så länge varan är färsk och inte redan har varit fryst går det utmärkt. Man bör dock undvika att frysa om produkter om man inte tillagat dem innan. Den andra frågan är lite mer komplicerad. Även om bakterier och liknande inte växer till när livsmedlet är djupfryst sker ändå en viss nedbrytning vilket kan försämra de sensoriska kvaliteterna (smak, lukt, konsistens etc.). Fett härsknar om det kommer i kontakt med syre även i fryst tillstånd vilket gör att fetare livsmedel inte bör förvaras längre än två till tre månader i frys. Man blir inte sjuk om livsmedlet ligger längre men smak och konsistens kan försämras. Charkprodukter bör inte heller ligga längre än ett par månader, magert griskött upp till ett halvår och magert nöt- och lammkött upp till ett år. 

Har du livsmedel som legat längre i frysen ska du inte slänga det. Ta fram, lukta och smaka, du blir inte dålig av det. I höstas tillagade vi i provköket julskinkor som legat i frysen i ett år och vi upplevde i princip ingen smak- eller konsistensförsämring. 

Tips vid infrysning:

* Använd täta förvaringskärl för att undvika att luft kommer i kontakt med livsmedlet.

* Temperaturen skall vara -18°C eller lägre.

* Infrysningen bör ske så snabbt som möjligt för att behålla kvaliteten, upptiningen däremot bör ske långsamt i kylskåp.

Jag har redan berört detta ämne i och med inlägget om konsumentpackat kött men det kan vara bra att förtydliga detta. Det är i första hand köttets naturliga färgämne myoglobin som ger köttet dess röda färg och det är mängden myoglobin i köttet som avgör vilken nyans det har. Lamm- och nötkött innehåller fem gånger så mycket myoglobin som griskött vilket gör att grisköttet är betydligt ljusare.

När man skär i en köttbit får köttet en purpurröd färg och förenklat kan man säga att myoglobinet reagerar med syret i luften. Man säger att köttet ”blommar ut”. Om man sedan tar bort syret tappar myoglobinet färgen och man får en gråbrun färg. Den röda färgen kommer tillbaka om syre tillförs igen. Färgen behöver alltså inte ha att göra med om köttet är dåligt eller inte. När man maler kött i butik blir köttfärsen väldigt ”tät” vilket gör att det blir syrebrist i mitten på färsen. Butiksmalen köttfärs har därför bara en hållbarhet på ett dygn eftersom den efter det får en brun kärna. 

När vi maler köttfärs och packar i en modifierad atmosfär finns det syre i förpackningen och vi maler färsen ”luftigare” vilket gör att den behåller sin färg rakt igenom. Den modifierade atmosfären, de stränga hygienkraven och den obrutna kylkedjan gör därför att vi kan ha en hållbarhet på åtta dagar.

Dålig köttfärs kan naturligtvis ha en brungrå färg men då känner man det också på lukten.

Konsumentpackat kött är bra för dig som vill ha skivat eller malet kött av högsta kvalitet som också har en lång hållbarhet. Anledningen att köttet kan hålla sig länge beror dels på de stränga hygienkraven i produktionen, dels på den obrutna kylkedjan och dels på den modifierade atmosfären som köttet packas i.

Tillverkning sker under mycket stränga hygiensiska krav där personalen bär speciella skyddskläder i form av bland annat munskydd, handskar, armskydd och förkläden. Lokalerna genomgår speciell rengöring och håller låg temperatur genom hela flödet.

Produkterna packas i en tät förpackning med syre som behövs för att köttet skall behålla sin röda färg och koldioxid som används för att hämma bakterietillväxten. Utan koldioxid får man en mycket kort hållbarhet.

17 mars, 2010

Köttbullens historia

Riktigt varifrån köttbullen ursprungligen kommer från vet ingen säkert, men historien visar att under medeltiden bjöds köttbullar vid Richard den II:s hov i England och dåtidens kokböcker från Bagdad innehöll smaksatta köttbullsrecept. Den tidens resenärer åt och drack av andra länders matkulturer och förde i sin tur med sig godsakerna och kunnandet hem. Ett utbyte av maträtter har alltid pågått.

Köttbullen i sig finns i många matkulturer och det är väl serveringen med gräddsås och lingon som sätter den svenska prägeln på maträtten. Köttbullen nämns för första gången i tryck i Sverige är i Kajsa Wargs kokbok från 1754 men den började inte ätas bland vanligt folk förrän i mitten av 1800-talet då köttkvarnen och vedspisen blev vanliga och underlättade arbetet.

På Scan har det rullats många köttbullar för hand. De första köttbullarna tillverkades med sås i konserv under 50-talet, i mitten av 60-talet började man sälja frysta både råa och stekta köttbullar. I mitten av 60-talet kom en revolutionerande maskin som stansade, inte mindre än, tre köttbullar i taget. I slutet av årtiondet kom de kylda köttbullarna som var föregångarna till dem som idag heter Mamma Scan. I dag har vi kapacitet att tillverka drygt 500 ton köttbullar i veckan och förutom de klassiska Mammas har vi bland annat ekologiska, Mågott och tre sorters smaksatta köttbullar. Läs mer om alla sorter här.

24 februari, 2010

Syrligt

Fermentering är en av de äldsta metoderna för att förlänga hållbarheten på mat och för charkprodukter har det ofta kombinerats med kallrökning och/eller torkning. Kortfattat går fermentering ut på att man sänker pH-värdet med hjälp av mjölksyraproducerande mikroorganismer. Den sura miljön gör att icke önskvärda organismer inte kan överleva och produkten håller längre. Detta är samma grundprincip som när man gör exempelvis filmjölk och yoghurt. 

Salami, isterband och prickig korv är exempel på produkter som vi fermenterar och man känner tydligt den lite syrliga smaken som uppstår i processen.